Det kommer hela tiden nya exempel på städer, länder, företag och enskilda personer som går före i arbetet med förnyelsebara energikällor och ekologiskt hållbara system. Det är inte bara en nödvändighet utan också ekonomiskt fördelaktigt, menar Johan Rockström. Foto: TEDGlobal 2013

Sommar i P1

Tankar från en #Planetskötare

Johan Rockströms svar på alla de reaktioner som hans Sommar-program i P1 väckt

Alla era uppmuntrande, engagerade, konstruktivt kritiska, och framåtriktade (”vad gör vi nu?”) reaktioner på mitt Sommar program har varit och är otroligt inspirerande. De ger enorm energi, men är också viktiga, eftersom jag ser dem som en bekräftelse på det jag försökte förmedla i programmet; det finns ett stort, mycket större än vad den officiella politiska och mediala bilden ger vid handen, underliggande stöd för att dagens globala miljörisker är oacceptabla, och en stark vilja att nu vända blad, och gripa tag i och förverkliga en ny vision – omställningen till en hållbar värld.

Mitt Sommar program är bland det mest delade på SR.se. Twitter-samtalet är så intensivt att min mobil inte kan sitta still. Min email-inbox kloggas igen av alla kloka idéer, viljan att bidra, frågor och funderingar på lösningar, kritiska frågor om befolkningstillväxt, kärnkraft, och rättvisa. Det är egentligen inte oväntat – vi är ju här och vi är oroade och vi vill bidra till en förändring. Samtidigt är jag så positivt överraskad, och vill verkligen tacka er alla för att ni kliver fram så aktivt. Det är otroligt viktigt. Faktum är att det har aldrig varit så viktigt.

"Om det är någon gång vi skall göra våra röster hörda, skapa ett kollektivt ”friendly fire” gentemot våra beslutsfattare, så är det i år"

Johan Rockström

Hur vi än vänder och vrider på det, är 2015 helt avgörande. De beslut som tas i år vad gäller ramarna för global hållbar utveckling (FNs Sustainable Development Goals, SDGs, som slås fas i FNs generalförsamling i slutet av september) och utfallet från Klimattoppmötet i Paris första två veckorna i december, kommer att rama in världens utveckling under åtminstone 5-10 år framåt. Och det är precis under denna tid som vi måste böja de globala miljökurvorna som fortsätter att röra sig i fel riktning – framförallt den globala utsläppskurvan och den fortsatta förlusten av biologisk mångfald.

Det är alltså i år, om någon gång, vi skall uttrycka vårt stöd för en hållbar välfärd, för det oacceptabla i att vi riskerar planetens stabilitet och därmed vår framtid på Jorden. Därför är era reaktioner på Sommar-programmet ovärderliga! De visar att det finns ett så mycket starkare engagemang än vad vi ofta fås att tro.

Fyra reflektioner
Inspirerat av era inlägg och kommentarer, här några tankar från en planetskötare till en annan.

Först fyra reflektioner kring frågor som några av er har tyckt var oklara, eller saknades, eller som ni varit konstruktivt kritiska till.

1. Befolkningsfrågan. Varför tog jag inte upp den som ett av huvudproblemen? Jag vet att min slutsats, som delas av Hans Rosling och de flesta demografer, inte alltid är så populär. Vi är intecknade till 9 miljarder människor 2050, oavsett om vi vill det eller inte. Flickorna är födda, och värderingar vad gäller barnafödande ändras, men de ändras långsamt.

De flesta länder i världen, nästan alla faktiskt (utom de allra fattigaste, i framförallt Afrika söder om Sahara), har redan genomgått sin befolkningstransition, det vill säga, de har redan nått 2 eller färre antal barn i medeltal per kvinna. Att befolkningen ändå fortsätter att öka beror på att dödstalen minskar (dvs livslängden ökar) snabbare än antal födda. Som jag ser det är därför den enda rimliga moraliska hållningen att vi gemensamt tar ansvar för en värld med 9 miljarder medmänniskor. Det är med dem vi skall dela Jordens återstående ekologiska utrymme. Självfallet innebär inte detta att vi inte skall stödja åtgärder att begränsa befolkningstillväxten, i huvudsak i Afrika. Men detta är ett långsiktigt arbete, och erfarenheten visar att de vassaste verktygen för att lyckas är ekonomisk utveckling och skola för flickor. Ja! Detta är viktigt, men vi kan inte fly från det faktum att våra gigantiska miljöbegränsningar måste hanteras i en värld som går från 7 till 9 miljarder människor.

För mig är detta ställningstagande viktigt också eftersom det betonar vikten av rättvisa och solidaritet. Om vi förlikar oss med att vi oundvikligen går från dagens 7,3 miljarder till cirka 9 miljarder om 35 år, och att alla har samma rätt till utveckling, och att vi dessutom ser [för första gången] den reella möjligheten att radera absolut fattigdom i världen (ett av de 17 Globala hållbarhetsmålen), så måste vi verkligen anta en djupt solidarisk hållning till våra medmänniskor. Vi måste nu verkligen dela med oss av det återstående ekologiska utrymmet på Jorden. Detta påverkar oss på hemmaplan i allra högsta grad. Jag är väldigt positiv till att vår statsminister var i Addis Abeba förra veckan, tillsammans dessutom med Per Bolund och Isabella Lövin. En stark svensk delegation, på toppmötet om hur världen skall finansiera en global omställning till hållbar utveckling. Det är helt avgörande att Sverige visar att vi menar allvar med att bidra till de investeringar som nu krävs för att möjliggöra hållbar fattigdomsbekämpning i världen.

2. Energifrågan. Varför pratar jag inte kärnkraft, och är jag inte för optimistisk angående förnyelsebar energi? Kärnkraft är en stor och komplex fråga, men så många dimensioner, från ”Fukushima”-risker till kärnvapenkrig och kostnader per kWh. Min inställning är ganska grundläggande och enkel. Jag kan inte se belägg för att kärnkraft är en framtidslösning för världens energibehov. Sol, vind, vatten, och biomassa (i huvudsak) har större förutsättningar att leverera säker, hållbar, och konkurrenskraftig energi.

Samtidigt är det svårt att se hur vi kan klara en snabb urfasning av kol, olja och naturgas, utan att fortsätta använda befintlig kärnkraft (eftersom vi inte hinner växla över fullt ut till förnybart idag). Angående förnybar energi, kan den ersätta fossila energikällor i tid? Det finns, som jag ser det, två sidor av denna fråga. Å ena sidan de faktum att sol, vind och andra förnybara energikällor fortfarande står för en liten andel av energiförsörjningen (generellt < 10 %) och att vi fortsätter att investera i exempelvis kolkraftverk runt om i världen (inte minst i Kina). Å andra sidan så sker förändringar puls-vis och exponentiellt (här talar vi verkligen om ”hockey-klubbor”, vind och sol ökar otroligt snabbt i världen).

Danmark hade för några dagar sedan hela (100 %) av sin elförsörjning från vind, och även om Tyskland i medeltal (över ett år) har cirka 15 % av sin el från sol och vind (en hög siffra!) så kan det vissa dagar vara upp till 50 % (faktum är, vissa helger även över 50 %!), vilket är otroligt, och beror på att flera miljoner småskaliga sol- och vind-els leverantörer producerar ett överskott till nätet.

Så, visst en konservativ analys leder till slutsatsen att det blir svårt att hinna med att fasa ut fossila energikällor. En mera optimistisk analys tittar på den otroliga dynamiken vi idag ser, med exponentiellt ökande sol och vind, att detta sker trots rekordlåga oljepriser (tänk att förnybart konkurrerar trots detta!

Vi som alltid trodde att höga oljepriser var nödvändigt för att göra sol och vind konkurrenskraftiga…), och att vi kan fortsätta förvänta oss överraskningar (till exempel om klimattoppmötet i Paris lyckas, och därmed skickar ytterligare en signal att omställningen är oundviklig).

3. Livsstil och innovation? Är jag inte lite för teknologioptimistisk i programmet? Jo, det är jag nog. Mitt syfte var att slå hål på myten att det skulle finnas en motsats mellan en modern välfärd – ett gott modernt liv – och miljö. Det porträtteras ju märkligt nog ofta på det sättet – att hållbarhet handlar om en återgång till ett mindre modernt liv. Idag vet vi ju att det är precis tvärtom. Den hållbara framtiden är en ”Tesla-framtid” snarare än en återgång till grottan.

Men, som flera av er har påtalat så kommer teknologi och innovation inte räcka. En global omställning till en hållbar värld inom planetens gränser, är också en djupt etisk och humanistisk resa. Den kommer att kräva nya livsstilar, där vi lyfter fram andra värden för ett bra liv. Det är intressant att alltmer forskning visar att vår konsumtion inte gör oss lyckligare. Det är inte mer prylar som ger oss ett gott liv. Vår hälsa, upplevelser, kultur, trygghet, vänskap, samhörighet, kärlek, tillgång till en ren miljö, en säker tillvaro, är helt avgörande för god välfärd. Det är, utan tvekan så att vi måste, på djupet, reformera och utveckla nya system för hur vi organiserar våra samhällen och hur vi utvecklar vår ekonomi. Hållbar teknologi inom ramen för vår BNP ekonomi kommer inte räcka.

Jag påverkas starkt av Thomas Piketty’s forskning om hur den ekonomiska tillväxten tillfaller en liten rik minoritet, Joe Stiglitz forskning om hur den amerikanska medelklassen faktiskt fått det sämre inkomstmässigt under de senaste 25 åren, trots snabbt ekonomisk tillväxt, och Tim Jacksons brittiska studier som pekar på att vi nu måste (i de rika länderna) allvarligt söka väger för ”prosperity without growth”. Det var därför jag citerade Påvens encyklika som på ett så skarpt sätt gör klart att en ekonomisk modell som inte levererar bättre liv för människor är en misslyckad modell.

Mitt tillägg är att inte nog med att den inte levererar för oss människor, den underminerar Planeten, och därmed mänsklighetens framtid. Vi behöver en övergång till en cirkulär ekonomi, där vi bygger välfärd mer på tjänster än produkter, och där alla ”prylar” i så stor utsträckning som möjligt snurrar i cirkulära livscykler – det innebär tex att vi inte köper mobiler, datorer och bilar längre, utan att producenterna äger dom, genom hela dess livscykel, och att vi ”bara” köper en relation till företagen. På det sättet tvingar vi fram innovativa system där säg 99 % av våra prylar kan återanvändas…Men vi har otroligt mycket att vinna också på olika kollektiva och kollaborativa ekonomiska lösningar där vi testar olika system för att gemensamt förvalta resurser, och dela på tjänster och prylar (som kollektiv delning av bilar i städer).

Dessa djupa systemförändringar måste ske på alla nivåer, från kollektiva lösningar för hållbar förvaltning av våra lokala ekosystem, på by, stad, kommun nivå, till en ny världsordning för global förvaltning – där vi släpper den obsoleta tanken att 200 länder var och en för sig, har eget självbestämmande på allt. Vi måste inse att vi nu – som planetskötare – har planeten att sköta som en enhet – Jorden behöver intakta hav, regnskogar, intakta boreala blandskogar, glaciärer och isbelagda Poler, och framförallt, måste vi nu bevara alla återstående ekosystem så att vi inte förlorar mer biologisk mångfald. Visst, allt detta kommer att skötas lokalt, men regelverket måste sättas globalt.

Men, jag vill verkligen betona att en av mina huvudpoänger är att vi [tyvärr] på kort sikt inte har något val än att ”jobba inom ramen för den obsoleta värld vi lever i”. För att kunna vända utvecklingen inom de närmaste 5 åren, måste vi ha reformer inom ramen för vår ”BNP stinna” värld, även om vi självfallet måste ha som mål att röra oss bort från den logiken! I vår bok Big World Small Planet talar vi om en ”tvåtaktslösning”, att (1) jobba stenhårt på kort sikt med reformer inom ramen för vår obsoleta verklighet och samtidigt (2) verka för en djupare omställning till en ”ny värld”, vilket kommer att kräva ett djupt ”mind-shift”, en ny värdegrund, där vi återkopplar oss till naturen, världen till planeten. 

4. Lösningar? Av ovan framgår kanske att min slutsats är att vi behöver politiska beslut som reglerar våra samhällen, världen, ekonomin. Våra två viktigaste beslut idag är att låsa världen till tvågradersmålet, och att låsa en global kolbudget (i storleksordningen 800-1000 miljarder ton CO2 kvar att släppa ut), som sedan fördelas bland alla världens länder.

Som i Storbritannien bör sedan dessa mål låsas i Lag, så att varje land tvingas följa en säker ”pathway” mot en fossilfri värld inom planetens säkra klimatgräns. Detta bör kopplas till ett globalt pris på kol, som bör ligga på mellan 50 – 100 Euros/ton CO2. Detta kan ses som utopi, men är inte det, eftersom näringslivet är med på det, de flesta stora kapitalförvaltare, liksom ett 40-tal länder i världen (ni kommer ihåg kanske från slutpratan i programmet – David kan fälla Goliat…40/200 = 20 %, dvs > de 18 % som normalt behövs för att starta en rörelse). Det andra omedelbara beslutet är att stoppa all förlust av biologisk mångfald. Vi har inte råd att förlora mer resiliens.

Vi befinner oss i en global massutrotning av arter, som underminerar möjligheter i framtiden för matproduktion, utveckling av nya mediciner och material, liksom planetens viktigaste kolsänkor. Noll utsläpp 2050 och Noll förlust av biologisk mångfald idag, borde vara de två omedelbara besluten av världens ledare. När dessa ”planetens panik gränser” är satta, så kan vi börja spela boll på världens öppna marknader. Inget hinder för innovation, inget hinder för framgång.

För mina studenter brukar jag just likna dessa planetens gränser vid en fotbollsmatch. Vi kan ju inte spela fotboll utan ”gränser” som visar vart spelplanen är. Inom spelplanen kan vi spela fotboll (hålla världens utveckling igång). Men så fort bollen rullar förbi gränsen blåser domaren av, spelet avbryts (tänk, vi har till och med domare som kontrollerar gränsen!). Denna gräns ger oss en spelplan. Det finns dock ingen som ”bestämmer” hur duktig du är på att spela fotboll inom planen. På samma sätt sätts inga gränser för hur framgångsrika vi kan vara på ekonomisk utveckling och innovation inom planetens gränser. Vi kan spela lika fantastiskt som bollvirtuosen Zlatan, eller lika uselt som jag skulle göra.

En sak är dock säker. Om fotbollsplanen uppfattades om oooooäändligt stor…så skulle vi aldrig få uppleva magiker som Messi , Martha och Zlatan…då skulle det ju räcka med att bara springa med bollen och expandera i det oändliga…tänk om samma gäller för planeten, att en (1) definierad och (2) absolut begränsad spelplan kan generera duktigare spelare på Jordens sociala spelplan?!

Vad som gör en god planetskötare
Slutligen, det viktigaste. Vad skulle kunna utgöra arkitekturen för en global omställning till en hållbar värld?

Här några tankar på vad som gör en god planetskötare:

1. Att formulera den nya berättelsen om en global transformation till en hållbar framtid för mänskligheten. Som börjar med insikten att vi måste återkoppla vår värld med planeten [åter landa på Jorden] och förvalta den återstående skönheten på Jorden, för vår egen skull, att vi, nu när vi är en Stor Värld på en Liten Planet, måste bli Planetskötare på riktigt. Formulera Visionen om varför en hållbar värld är mera attraktiv, roligare, häftigare, mera avancerad, mera rättvis och demokratisk (bättre att ha > 2 miljoner vind-els-leverantörer som i Tyskland, än att sitta i händerna på några få oligopoliska energibolag), och mera hälsosamt (fråga Pekingborna eller kvinnorna i sina sotinpyrda hyddor). Denna vision om en framgångsrik värld som utvecklas på en stabil och resilient Planet, om en mänsklighet som håller sig inom planetens Eden, om att valet är att antingen leva i Mordor eller Rivendell, måste spridas på ALLA sätt, inom vetenskapen, musiken, teatern, film, etc… det var därför jag flaggade för behovet av ett ”nytt Manus”. Hur når vi ut med den nya berättelsen om vår gemensamma framtid globalt, på stor skala? Vi har aldrig försökt det. Nu är det dags. 

2.Visionen om en hållbar välfärd för alla på en stabil planet, är också berättelsen om en hållbar välfärd i Sverige. Vi behöver en ny berättelse också för Sverige. Denna är av global betydelse, eftersom vi är ett så viktigt föredöme för många länder i världen. Tänk om vi kunde, i en parti-övergripande överenskommelse, slå fast att Sverige skall bli världens första helt fossil-fria välfärdsnation (till 2030!). Det skulle (1) skapa stor entusiasm och kreativ kraft i Sverige (inte minst näringslivet skulle få sig en rejäl positiv skjuts), men också (2) skicka otroligt starka signaler internationellt. Om vi dessutom lyckas – att ha en bra social och ekonomisk utveckling i en hållbar nation, så blir den ett föredöme för andra nationer (det går och det gör oss till en starkare och mer välmående nation). Viktigt. Denna målbild, visionen om Sverige som en hållbar välfärdsnation, måste inkluderar alla 16 miljömål, eller rättare sagt alla de 17 nya Globala hållbarhetsmål, det vill säga, exempelvis – (i) fossil-fri nation till 2030, (ii) att säkra en hållbar havsmiljö och vattenresurser, (iii) bevara all biologisk mångfald (iv) övergång till hållbart lantbruk, (v) minimera all form av övergödning och föroreningar från farliga kemikalier, och (vi) att leva upp till vårt fantastiska generationsmål – att vi skall lösa våra miljöproblem inom denna generation UTAN att underminera andra länders möjlighet till utveckling. Spännande. En stor utmaning. En nationellt projekt. 

3. Att till 100 % stöjda de nya Sustainable Development Goals (SDGs) och omedelbart börja översätta dom till verklig ”action” i Sverige – detta är 2015 års version av 1992 års Agenda21. De innehåller regler för en hållbar utveckling på Jorden. Dom skall skalas ner till Sverige, och guida våra satsningar inom bistånd, handel, investeringar och kapitalförvaltning. Låt alla våra pensionspengar förvaltas så att de håller sig inom planetens och SDGs gränser. 

4. Stöd all form av ”divestment” från fossila energikällor. Följ Rockefeller, Axa och många universitets och företags ställningstagande. Vi behöver en ”av-investeringsrörelse” i Sverige. Det är helt avgörande, eftersom det är bara när de stora kapitalen (t ex våra pensionspengar) börjar verkligen gå till sol, vind, vatten, och ekosystemförvaltning som vi kan skönja en hållbar utveckling på riktigt. Idag går fortfarande hissnande 600 miljarder USD/år till att subventionera fossila energikällor. Detta måste upphöra omedelbart.

5. På klimatsidan är en väg att operera en egen kolbudget. Vi släpper ut, som svenskar, ca 4 ton CO2-ekvivalenter per person och år från inhemska utsläpp (jämfört med OECD-medel på ca 10, vilket är tack vare vår vattenkraft, kärnkraft och biomassa i fjärrvärme). Men vi släpper ut ca 10 ton (lite mer faktiskt) om vi tar hänsyn till konsumtion och nettoutsläpp i den konsumtion vi importerar. Så låt oss ta 10. Om vi skall vara planetskötare, skall denna siffra ner till 0 till 2030. Vi har 15 år på oss att minska utsläppen med 10 ton…det innebär, en genomsnittstakt på ca 15 % minskningar per år, eller lite enklare, en linjär årlig minskning på ca 0.7 ton CO2. Det är fullt möjligt att klara.

År 1 kan man se till att all uppvärmning och el kommer från vind. Det är bara att lyfta luren och fixa.

År 2 kan man försöka avveckla en bil och åka mer kollektivt (cykla året runt vetja!).

År 3 kan man jobba med matkonsumtionen och sträva efter att minska växthusgasintensiva matprodukter som spannmåls-utfodrat kött som rest långt.

År 4 kan man säkra upp att långflyg används restriktivt och att alla kortare sträckor (under 500-600 km) tas med tåg (så gått det går).

År 5 kan man engagera sig i något projekt för hållbar förvaltning av våra landskap, för att bevara allt från regnskog till våra naturliga ekosystem på hemmaplan.

År 6 minska så gott det går konsumtion av onödiga prylar, osv. Ett alternativ är förstås att lägga in lite av alla dessa varje år…

6. Sug upp och sprid kunskap. Jag tror det är helt avgörande att vi alla följer ”planetskötarekunskap” lika aktivt som vi följer räntorna, börsnoteringar eller sporten. Det är befängt att vi, varje dag, matas med noteringar från världens börser, om räntor och inflation, men inte får dagsnoteringar av isdjupet i Arktis, antalet isberg som kalvar ut från Illulisaats isfjord på Grönland, pH värdet i Arktiska havet, CO2 upptaget i världens skogar, hur många km2 skog vi förlorar/återplanetarar per dag, Sveriges utsläpp av växthusgaser, uttag av fisk i Östersjön, antalet arter vi räddat/förlorat, antalet nya kemikalier som nått marknaden, dagsnotering på mikroplaster i havet, osv....

Vi behöver ”gröna” sidor för att komplettera de ”rosa” industrisidorna i dagspressen. Många får för sig att vi trubbas av om vi matas varje dag med miljörisker. Jag tror det är precis tvärtom – vi måste matas hela tiden med planetens hot och möjligheter. Genom att ”störas” kontinuerligt med planetens betydelse, tror jag, likt ränteläget, att vi då uppfattar planeten som så viktigt som den ju faktiskt är.

Idag är bristen på kontinuerligt fokus en av anledningarna till att vi kan slappna av. Ja ha, nu verkar det som att delar av Antarktis oåterkalleligt förlorar flera av sina glaciärer, ja ha, det leder till åtminstone 1 ytterligare meters havsyteökning, ja ha, det drabbar 100 tals miljoner framförallt fattiga i världen, aj aj, det var verkligen inte bra, men jag har mitt liv här och nu, och imorn står det inget mer om detta, så det kan nog inte vara så allvarligt ändå…Typ, såhär ser det ut, vi får en stöt lite då och då, sedan tystnad. Till skillnad från alla andra stora kriser, som vi ”nöter” varje dag, dag ut och dag in, tills de är lösta.

Under de senaste månaderna har stats- och regeringschefer flugit i skytteltrafik fram och tillbaka till Bryssel för att lösa Greklandkrisen. Visst Grekland är en kris, men den är en fjärt jämfört med planeten. När såg ni Hollande, Merkel, Cameron, Löfven sist pendla till Bryssel för nattmanglingar om Planeten? Aldrig… Inte ens detta Super-År för vår gemensamma framtid. Det är otroligt. Våra politiska ledare behöver ”lite” hjälp med prioriteringarna, och vår röst är ett starkt stöd.

7. Ge ditt stöd till Earth Statement! Denna vetenskapliga appell till världens ledare att ta sitt ansvar i Paris och leverera ett klimatavtal i linje med vetenskapen, reser nu över världen. Vore otroligt värdefullt om du gav ditt stöd, som kan bidra till att höja temperaturen i Sverige! Du hittar Earth Statement på www.Earthstatement.org #earthstatement

Published: 2015-07-17

Latest news